måndag 10 februari 2014

Personligt

Jag är av den sorten som tycker att brev är fantastiska. Jag står på brevens sida. Kämpar för deras tysta överlevnad. Jag menar... är det inte underbart att få ett handskrivet brev ifrån någon du tycker om? Är det inte vackert med den personens alldeles unika handstil? Något visst med de överklottrade stavfelen eller olika strolekar på bokstäverna? Det där med att någon tog sig tid för dig. Skrev just de bokstäverna på just det sättet för att DU skulle läsa det. Och sedan promenixat iväg till brevlådan. Det är nåt av det finaste jag vet, att ta fram ett brev från någon speciell. Titta på det, känna på det. Läsa, lukta. Det är ett orginal. Det enda exemplaret och det var till mig. Visst är det fint.
Länge leve snigelposten!!

Så varför skrev jag nu detta. Jo förstår ni det ligger till på detta vis. Jag tänkte att jag skulle skriva ett brev till en person som betyder mycket för mig. Egentligen är det intr förän i sommar personen i fråga kommer att få det. Så, i och med denna tid hann jag tänka ett steg till. Den här personen är speciell. Jag vill göra nåt speciellt speciellt till henne. Så jag kom på att jag skriver det där brevet MEN jag gör en bok av det. Delar det i delar. Det gör att varje enskilt stycke lyfts fram och jag får säga det jag bara kan skriva. På ett vackert sätt. Då känns det bra i min mage.

Jag har alltid gillat att göra egna kort. (Alltså inte foton, även om jag tycker om att fota med (flum)). Jag gör dem med mottagaren i tanken. Det gör dem sådär extra personliga. Jag har alltid en tanke bakom presenter. Jag gillar att vara personlig helt enkelt. Ja tycker om det här med att visa personer som kommit mig nära att de finns med mig även när vi inte ses. Visa dem att de blivit en del av mig och att det betyder någonting för mig.

Här är boken jag börjat med. Den som så småningom ska fyllas med ett brev.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar