tisdag 4 mars 2014

Barnet.

En dikt jag skrev förra sommaren. Jag är inne i en period då jag är mycket ledsen. Så därför speglar jag med en ledsam dikt.

BARNET.

Det föddes en flicka som väntats på
hon skapats av kärlek från människor två
Det var denna kärlek som gett henne liv
men säg hade flickan nåt' allternativ?
I kaos blev hon född och med hjälp av skalpell
men sov intill mamman så sött samma kväll
Utav sin familj hon var älskad som få
och skrattet man såg i små ögon så blå
Men snart tappar flickan sin barnhesa röst
och söker istället för skratt efter tröst
Hon växer och ställer sig frågor var dag
och frågorna visar sig gör flickan svag
Hon tänker: "av alla dom kunde blitt' till
varför vann jag, jag som inte ens vill"
Hon tänker på barnet hon brukade va
så älskad så omtyckt och allt var så bra
Hon vill inte veta att livet är hårt
Hon vill inte veta att leva är svårt
En olycka kunde väl skett innan dess
hon upptäckte ångest och oro och stress
Då kunde de minnas ett barn som var glatt
som spred en sån glädje med hesa små skratt
Men nu är hon fast med det liv som hon fått
har blivit en växt av ett frö som blev sått
som vattnats och värmts av en kärlek så stark
men nu har hon nått till en svårvuxen mark
och skuldkontot blinkar i varnande rött
till fadern och modern som henne har fött
För de tog beslutet att skapa ett liv
men fik nånsin' flickan ett allternativ?
Nu skäms hon för otacksamheten hon har
för livet hon givits men ej vill ha kvar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar