onsdag 2 april 2014

Kvällstankar: jag vill göra hela världen glad

Ibland tänker jag på människor jag träffat. Människor som har passerat och stannat till i mitt liv för att sedan vandra vidare. Jag tänker på hur många de ändå är. Och jag tänker på hur många människor det finns. Att det finns lika många livsöden för ingen kommer någonsin ha ett identiskt livsöde med någon annan. Jag tänker ibland på det. Och framför allt när jag påminns om en person som stannat till vid mitt liv, eller jag vid deras. Vilket som.

Ikväll är ett sånt ibland. När jag tänker på hur jag är mer eller mindre maktlös inför dessa människors livsöden. När jag tänker på att de inte är under mitt ansvar men ändå önskar att jag kunde göra något för. Jag vill att de ska ha ett bra liv. Att de ska vara glada. Jag vill göra hela världen glad. Det gör mig väldigt ledsen. För även om jag skulle minimera den gruppen till de människor som stannat och sagt hej i mitt liv så är det ett omöjligt uppdrag. För de är regissörer för sina liv och jag är regissör för mitt. Man kan alltid stanna upp och lyssna på statisternas åsikter, ta emot tips från vänner eller inspireras av kollegor. Men i slutänden så väljer man alldeles själv.

Så när jag tänker på människorna som passerat, så önskar jag att de förstår det också. Att de är sitt eget livs regissör. Att ingen kan ta det jobbet ifrån dem. De kan ställa till det, utmana och fördröja. Men det är upp till regissören att ge föreställningen ett sammanhang. Men inte att förglömma är att man då också måste vara berädd att samarbeta med både manusförfattare och skådespelare.

Metaforen börjar spåra ur. Jag är trött. Men min poäng är:

Människor kommer och går i mitt liv. Deras liv är inte mitt ansvar, men jag har alltid möjlighet att göra mitt bästa för att deras tid hos mig ska vara ett steg på vägen emot deras mål.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar