torsdag 29 maj 2014

Vuxen = ansvar

Nu i dagarna har jag i ett helt år haft en egen lägenhet. Även om jag inte bott här på heltid så har det ändå varit ett stort steg. Dock dröjer det inte länge tills jag gör just det, bor här. Jag och Lo.

Under de senaste 19 månaderna har jag funderat mycket på vad det innebär att vara vuxen. När är man vuxen och hur kommer det sig att det finns vuxna som egentligen inte är det, samtidigt som vissa barn behandlas och agerar som om de vore det? Jag tror svaret är så enkelt som - Ansvar. Att vara vuxen betyder att du tar ansvar. Både för dig, din omgivling och medmänniskor. Att vara vuxen betyder inte att du aldrig skrattar åt fishumor. Att du aldrig leker och flummar. Att du alltid är allvarlig eller alltid duktig. Det betyder absolut inte att du gör allting rätt. Att du alltid har svar eller tar ständigt kloka beslut. Inte heller att du inte kan gråta för att det inte blev som du ville eller bli sur när du tappar tandborsten på golvet.

Nej vuxen är man när ovanstående kan vara en del av din vardag samtidigt som du tar ansvar för vad du säger, hur du agerar och förhåller dig gentemot människor, djur och natur. När du betalar dina räkningar, ser till att du får mat i magen, sköter ditt arbete(studier), håller tider och respekterar andra så spelar det ingen roll om du tittar på teknat, skrattar åt fishumor eller flummar ut med dina vänner. För att ta hand om, det så kallade "barnet inom sig" är att ta ansvar för sitt eget välmående.

Att vara vuxen är att ta ansvar. Det är inte åldersbesämt. Däremot finns det normer som pekar på när de flesta av oss blir vuxna. När vi börjar ta ansvar. Sen kommer det alltid att finnas de som enligt normen "borde" vara vuxna men som inte kan eller vet hur man tar ansvar och förblir någonstans i ett mellanrum. Därmed kommer det också alltid att finnas barn med ett mycket större ansvar än de ska behöva ha och utifrån det blir de behandlade och agerar som en vuxen människa. Ansvar = vuxet. Vuxen = ansvar.

Så utifrån detta har jag insett att jag är mycket mer vuxen än jag tidigare sett mig som. Föräldrars barn är alltid deras barn hur vuxna de än är. Det är skillnad på att vara ett barn och att vara någons barn. Det har jag kommit fram till och det har hjälpt mig gå vidare. SÅ som den vuxna jag är så har jag tagit min medicin som jag ska, jag har varit och handlat, bokat tvättid för jag har kläder som behöver bli rena, gett min katt mat och vatten så han mår bra och lagat mat så att jag ska må bra. Nu ska jag ägna mig, medan jag förtär min middag, åt barnet inom mig och titta på barnprogrammet Majas affär. För det blir jag glad av. Och leenden sänder hjärnan positiva signaler. Så man kan säga att det är att ta hand om min mentala hälsa. Vad är ansvar om inte det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar