tisdag 30 september 2014

Om en strid

På onsdagskvällen i förra veckan, alltså 24/09-14, sändes avsnitt fem av den fjortonde säsongen av uppdead granskning. Om ni miasade det så finns programmet kvar på SVTplay ett tag till > klicka här < för att hitta det.
Det handlade alltså om självskadande flickor som tvångsvårdas på rättspsyk, ibland med metoder som inte ens är lagliga. Det är på tiden att deras skit avslöjas, att de blir granskade och utblottade. På tiden att det sker en förändring. På tiden att det SYNS!
Det var svårt för mig personligen att se hela programmet, det blev för nära, för illa, för tufft. Men jag såg delar och nog för att denna dikt skulle födas.
Om En Strid
Vi lever på samhällets bakgård
dit ingen vill gå för att se
För världen är blind när den själv vill
förändringar måste nu ske
Vår saga är inte en drömvärld
historien inte så mild
men sanningen kräver sin plats nu
och alla ska se våran bild
För se mina ögon av tårar
och se alla bältklädda bårar
Hör mina skräckslagna tankar
ja, hör allt mitt hat när det bankar
Känn av min ångest, paniken
Känn nu min hals kvävd av skriken
Vi är kanske inte som andra
Vi är mycket mer som varandra
Lyssna på orden vi yttrar
vi strider i jakt på respekt
men skammen är större än orken
när lågan av hopp blivit släckt
Vad är det som får oss att skämmas
det kanske är svårt att förstå
Vi kallas för dårar och psykon
men människor är vi ändå
Emelie
Det var bara det jag ville säga. Tack.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar