tisdag 14 april 2015

fylla-år-funderingar

Att fylla år. Ja, det råkar vara så att jag gjorde det häromdagen igen. Som jag brukar vid den här tiden på året. Ibland tänker jag på det där med födelsedagsfirande. Vad en egentligen firar. I söndags var ett sånt där ibland. Jag tänkte på vad jag firar. Även om firandet inte var så vidare firsamt (ja det är mitt påhittade ord) som när jag var liten. Magin är borta. Det gör mig lite ledsen eftersom jag någonstans, djupt inne i mitt hjärta fortfarande lever i en förhoppning om att magin lever kvar och ska spira runt den 12 april. Men det är inte längre samma sak. Det var längesedan jag slutade hade svårt att somna på kvällen den 11. Dessutom har jag insett att det är inte datumet som gör en dag speciell. Jag och min omgivning har makten att göra något speciellt av vilken dag som helst. Och är inte det mer spännande så säg? 

Så vad jag tänkte var nog mer likt, vad är det jag uppmärksammar idag genom att tacka alla människor som värmer mig med sina Grattis och hurra-rop. Och då kom det, som första tanke: Är det inte så att jag firar att jag överlevt till min 23 årsdag? Att jag finns på jorden och det för att jag ett oräkneligt antal gånger faktiskt valt att inte gå det där extra steget i fysisk handling för att avsluta livet för att jag tyckte att det räckte. Det räckte med femton år, det räckte med sexton och med sjutton, arton, nitton, tjugo, tjugoett och kanske till och med tjugotvå. Men trots allt så gjorde jag val som resulterat i återkommande födelsedagar. Trots allt så är jag här och trots de mörka stunderna idag - Ja, trots att jag fortfarande stundom får nog så är jag överens med mig själv. Jag vet att det är så och tvivla inte på mig, trösta mig, hjälp mig, men tvivla inte. 
Jag vet nämligen, det räcker inte med tjugotre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar