söndag 12 juli 2015

en dröm mot en annan och vägen jag går är knölig

När jag fick veta att jag var sjätte reserv på teaterlinjen kände jag mig kass och tänkte komvux here I come. När jag inte fick en plats på någon av de åtta kurser jag sökt på komvux kände jag mig värdelös och tänkte arbetslöshet hete I come. Men så kom den smått bisarra nyheten att jag kommit in på universitetet. På mitt förstahandsvar till råga på allt. Ett treårigt program som heter "Grundlärare med inriktning på fritidshem, bild" Detta ger mig möjlighet att efter examen kunna jobba på fritidshen (och förskola antar jag) samt att jag får undervisa i bild från årskurs 1-6. Jag ska studera till bildlärare och faktumet står att en dröm byts ut mot en annan. Jag vill hemskt gärna jobba med barn, och jag vill jobba kreativt. En dröm jag haft är att få arbeta på en skola, i låg- och/ eller mellanstadie. att vara en trygg vuxen för barn i skolan, att få ha ett kreativt jobb och samtidigt vara där det händer, där barn växer och lär. Denna dröm har samfunnits med drömmen om att få arbeta med teater. Jag ska inte sticka under stol med att den drömmen fortfarande brinner inom mig. Jag måste få hålla på med teater i något forum, det är liksom ett sätt att andas, men ett jobb blir det kanske aldrig. Och det är så det är, drömmar måste ge plats åt varandra och anpassa sig efter verkligheten. Sånt är livet. Oberäkneligt. Men visst har läraryrket och teater vissa likheter.
Teater brinner jag för eftersom jag älskar att få människor att tänka och att skratta, för att jag vill ge liv åt berättelser,  gestalta livsöden och ge röst åt de som ingen röst har, allt genom min kropp. Också för att ge människor en paus i sin egen tillvaro, få släppa sig själv och bara vara och det samtidigt som jag fått lov att tränga in i en personlighets medvetande och göra det som får min själ att andas eftersom jag är totalt medvetet närvarande.
Skolvärlden brinner jag för eftersom barn tillbringar hälften av sin vakna tid där och det är där det händer. Det är där barnen leker och växer, där de lever och lär och utvecklas. Men det är också där kompisgäng bildas, utfrysning och mobbning uppstår, där identitetskrisen gror och så mycket annat som hör livet till. Jag vill vara där, där det händer, tidigt medla. Tidigt finnas. Jag vill göra min insats genom att utstråla trygghet och värme. Jag vill vara den personen som jag behövde när jag gick i skolan. Inte förändrar det väl världen precis, men gör jag ett barns dag lite bättre så räcker det.
I båda yrkena handlar det om att vara där för andra människor, om än på skilda sätt. Det handlar om att vara en del av något större och att jobba tillsammans. Det handlar om att se och agera utefter det som sker. Det handlar om att inte vara ensam.

Jag är verkligen nyfiken på vart detta ska leda mig. Kanske blir jag inte ens lärare? Vem sjutton vet? Hur som helst ska det bli superspännande att plugga det här. Dock är universitetstempot något som jag kommer behöva hjälp med. Men det är en annan sak, Just idag känner jag mig positiv till det hela. Det gör mig glad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar