tisdag 28 juli 2015

upp över öronen förvirrad

Anledningarna är många om varför jag vill bo i ödets trädgård. En av dem är att jag tar ut mig något så enormt när jag ska fatta beslut. Det tar mycket energi. Och jag har svårt att lita på att jag kan ta beslut som är bra för mig. Det kan handla om vilken ost jag ska köpa till huruvida jag ska hänga min tavla på den eller den väggen och vidare till beslut som rent av är avgörande i frågan om vilken riktning mitt liv ska ta. Det senaste är något som varit aktuellt det senaste dygnet, energin går åt i sådan mängd att jag låg däckad klockan nio i går kväll. Det hör inte riktigt till vanligheterna. När jag väljer ost går det inte riktigt lika långt. Låt mig ge lite bakgrund till detta sällsynta fall...

Jag har aldrig riktigt haft några allternativ i mitt liv gällande min utbildning. Grundskolan gick jag där jag blev placerad. När det kom till gymnasiet fanns bara ett allternativ som jag tyckte passade mig - Det eller inget, och jag kom lyckligtvis in. Efter två år där (långhistoria kort)  tyckte ett flertal lärare att jag skulle söka en en skola i skåne, jag sa visst men efter gymnasiet. Men de körde mig ner för att göra intagningsprov, jag kom in och de sa lycka till. Plötsligt bodde jag i Helsingborg. Där ifrån blev jag utkastad en månad efter start och följade vår sökte jag fem folkhögskolor runt om i landet och kom in på en. Inget velande, jag började där. Efter ett år skickades jag till behandlingshem. Sedan var jag tillbaka på samma skola. Och detta för oss fram till denna sommar.

Jag sökte Teaterlinjen på Wendelsberg. Jag sökte åtta kurser på komvux samt tre program och tre kurser på universitetet.
Det första svaret blev 6:e reserv på teaterlinjen. Det andra svaret blev avslag på samtliga komvuxkurser. Jag började titulera mig som arbetslös. Tills det tredje svaret kom. Jag var antagen till mitt förstahandsval på universitetet. Otroligt!

Åter igen var valet inte mitt, det var självklart att jag skulle plugga på universitetet, trots oro för hur mitt psyke skulle palla pressen, stressen och det enorma mängderna litteratur. Jag fann mig och förstod att detta var menat för mig.  Om det nu är så att detta var det jag kom in på av allt jag sökt så var det detta jag skulle gå. Jag förberedde mig mentalt, suddade ut teaterdrömmen bakom mig och övertygade mig om att det är detta och enbart detta som betyder någonting. Detta är solklart meningen. Jag visste det bara inte. Men nu började jag älska idén om hur mitt liv formades. Jag trivdes.

Men så igår. Där stod jag i mitt kök, just färdigstädad och med den långa, färgglada litteraturlistan jag skrivit av hängandes på kylskåpet bredvid mig, så ringer telefonen. "Vi har fått ytterligare ett återbud, så nu har du en plats på Wendelsbergs teaterlinje om du vill ha den" säger den trevliga damrösten.

EXPLOSION
I
MIN
HJÄRNA

Jag tänker inte gå närmare in på hur min val-process gick till. Bara berätta att nu har jag fått välja. Efter att i ett helt liv bara gått dit vinden har fört mig så låg nu makten imina händer. Jag har fått det ofantliga privilegiet att få välja mellan mina två föratahandsval av utbildning. Jag har gått så mycket från ena till andra sidan och tillbaka att jag är både trött i fötterna och lite sjösjuk av den vippbräda jag samtidigt ballanserat på.

Men jag gjorde mitt val och nu står med stora bokstäver på min whiteboard i köket "Jag tar rätt beslut"

Om tre år så är jag inte lärare. Men om tre veckor så börjar jag en personlig resa. En resa i mig själv och jag ska få göra det jag suktat efter i så många år nu.
Jag är rädd. Jag är glad. Jag är taggad.
Jag ska gå teaterlinjen på Wendelsbergs.

Om än min hjärna är upp över öronen förvirrad över de häftiga svängar mitt liv tar just nu så ligger det någonting i min mage som får mig att känna, det här är rätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar