lördag 26 september 2015

Ljudkänslighet.

"Ta dig tid at lyssna till tystnaden.
Den kommer så sällan på besök.
Ta dig tid att lyssna.

vad den vill säga,
den får så sällan tala.
Tystnaden,
du visa,
har mer att säga än vi tror.
Men är skygg
och viker för minsa ljud.
Vi
äger makten
över tystnadens existens.
Om vi ville
kunde vi utplåna den
helt.
Men snälla,
låt den överleva oss.
Ta dig tid att lyssna till tystnaden.
Den kommer så sällan på besök."

-Emelie

Jag, har svårt för höga ljud. För många ljud på en gång. Och ljud som är plötsliga. Jag har fått lära mig leva med detta. Jag hanterar det; men det tar en mängd energi. I perioder då jag har fler sårbarheter med mig tex. att jag sovit dåligt, är deprimerad, stressad eller pressad... då är ljuden ångesttriggande. Då spelar det ingen roll att det är världens bästa musik, är den tillräckligt hög och/eller för mig okontrollerbar så triggar den. Bussar och andra folktäta offentliga platser är mardröm då det är ett kluster att ljud som är helt och hållet okontrollerbara och ofta svårt att ta sig från. Ibland kan jag sätta på lugn musik i öronen för att byta kaoset mot ETT enda kontrollerat ljud. Iblan stoppar jag in hörlurarna i öronen bara som öronproppar, eller så använder jag just öronproppar.
Vid de allra värsta tillfällena är varje ljud som en mindre explosion i mina öron. En dörr som stängs, en stol som sätts ner, glas som klirrar, motorer eller klappar. Allt får hela mitt inre att skångra. Sen finns det ljud som alltid är rent av plågsamma, som borrljud, stolar som dras längst golv eller värst av allt - mororcyklar, ni vet såna där monstermotorcyklar. Det ljudet fullkomligen skär genom min själ och är en sor källa till vardagsstress. Inget kul alltså. Ofta kan dessa höras på långt håll och jag kunner få in fingrarna i öronen. Att inte ha hunnit dämpa det ljudet innan motorcykeln är nära får mig nästan falla i gråt av rädsla/obehag/stress och någon enstaka gång fått mig att faktiskt göra det. Men oftast hinns det med och som med så många andra grejor så är andningen och medveten närvaro nyckeln för att återfå kontrollen. Det var lite om hur det kan vara att vara ljudkänslig. Hej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar