torsdag 3 december 2015

Identitetskris 2.0

Jag tänker mig att min identitetskris har uppgraderats till en helt ny nivå. Inte nog med att den är väldigt sen, eftersom jag missade hela identitetssökningen i tonåren. Nu har den spårat totalt. Frågan är inte längre "Vem?" utan "vem var är hur varför?" i en enda liten röra.

Frågor som snurrat i mitt huvud den sista tiden:
Är jag hon,
Är jag hon som blivit frisk?
Är jag sjuk-frisk?
Eller frisk sjuk?
Bara sjuk, bara frisk?
Hur mycket sjuk får en lov att vara för att få kalla sig frisk?
Hur mycket frisk är en frisk?
Vad är ens definitionen av frisk?
Och vad i hela friden är en identitet?!
Över huvud taget!?

Jag tänjer på gränserna mellan sjuk och frisk? Det blir en filosofisk fråga. Och någonstans i detta glömmer jag bort att, jag är ju Emelie. Jag är jag. Jag är.
Men av en historia har jag skapat två lägen. Som inte är jag.
Jag är inte sjuk.
Jag är inte frisk.
Jag är.
Eva Emelie om jag så vill, för det var de namnen mina föräldrar gav mig.

Jag suddar gränser för att rita upp en bild av mig. Den jag är.
Är jag någon utan min historia? Vem är jag då?
Kan jag vara någon med min historia, utan att vara min historia? Hur är jag då?
Kan jag vara en ny person av gammalt stoff? Vad är jag då?
Kan jag vara en del av dåtid en del av nutid? Var är jag då?

Jag tar pappret, där jag en gång ritat mig ett jag. Jag ska vända på det pappret och rita igen. Och acceptera att när jag håller pappret framför mig. Så syns den gamla teckningen igenom. Som en skugga. Den är alltid där. På andra sidan. Jag kan inte ändra mitt förflutna. Men jag kan använda mig av det.
Se strecken ,
se dem som ett tecken.
Jag är.

Frågorna hopar sig.
Jag fortsätter söka.
Försätter skapa, ett jag.
Jag vet inte hur
men det ska nog reda sig
tillslut.
Om jag bara håller ut.
Står kvar
och litar på mina egna svar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar