onsdag 20 januari 2016

10 fakta om Asperger som vore fint om fler visste.

Snubblade på en utomförträffligt bra lista som jag valt att kalla 10 fakta om Asperger som vore fint om fler visste.
Men förts...

Kunskapen om Aspergers syndrom må ha ökat, men det finns trots allt många och stora kunskapsluckor ute i samhället.

Här nedan finns en lista (av Paula Tilli) som jag tyckte var väl skriven. Jag är visserligen inte helförtjust i benämningen "aspergare" men i övrigt tas det upp många viktiga delar som ofta försvinner i schablonbilden av hur en person med Aspergers syndrom är. Jag har själv många gånger skämts och lagt till jag har "mild form" av asperger, för att jag är rädd att min omgivning ska applicera sin eventuella aspergerschablon på mig och utgå ifrån de fördomar som de kallar "fakta" när de talar med mig.

Jag ska inte säga att jag inte skäms längre. Men det är i färre situationer jag gör det. Men det är svårt att ha en diagnos där mesta forskningen är gjord på motsatta könet och med så etablerade stereotypa bilder. Det är inte utan att till exempel jag, som inte fyller alla kriterier (vilket ingen med AS egentligen gör, för då är det en annan diagnos) får förklara att, ja du får röra vid mig - jag älskar kramar, och ja jag kan sätta mig in i din situation osv... Det är en diffus diagnos och jag ska inte gå in mer på detta just nu utan presenterar istället listan som jag vill att alla ska läsa:

1. Vi som har Aspergers syndrom är extremt olika. Minst lika olika som ni ”normala” är. Om du tidigare träffat en person med Aspergers syndrom, betyder det inte att nästa Aspergare du kommer att träffa kommer att fungera likadant. Lär känna personen, inte bara diagnosen!

1. Vi som har Aspergers syndrom är extremt olika. Därför bör du aldrig jämföra oss aspergare med varandra och säga: ”jag känner minsann någon med Aspergers syndrom som klarar av det här, så därför borde du skärpa dig lite och klara det också”. Ni ”normala” klarar ju också olika mycket. Några av er blir VD:s på företag, andra får nobellpriser. Men det betyder inte att alla ni ”normala” kommer att klara det! Och för er som inte klarar det är det inte bara att ”ta sig i kragen och skärpa sig lite”.

3. Aspergers syndrom är ingen sjukdom. Det är helt enkelt ett annorlunda sätt att vara på, och världen behöver människor som har en förmåga att tänka i nya banor. Enligt mig kan man inte poängtera detta faktum för många gånger. Om man kallar asperger för sjukdom, menar man enligt mig mellan raderna att det skulle vara fel att vara annorlunda. Jag vill i alla fall inte bli botad utan jag vill bli accepterad som jag är!

3. Aspergers syndrom är ingen sjukdom. Vissa trivs med att leva ett annorlunda liv. Du kanske tycker att det är viktigt i livet att ha vänner, skaffa familj och arbete, men för en person med Aspergers syndrom kan ibland helt andra saker vara viktiga. Ta aldrig någonsin för givet att en aspergare mår dåligt, bara för att han kanske är ensam och saknar sysselsättning. Fråga istället!

3. Aspergers syndrom är ingen sjukdom. Vissa av oss, speciellt kvinnor, kan tvärtom vara överempatiska och väldigt känsliga. När mina vänner mår dåligt, väljer de oftast att vända sig till just mig eftersom de tycker att jag är en bra lyssnare och har lätt för att prata om känslor. Att alla aspergare bara skulle gilla att diskutera fakta är alltså definitivt en myt!

6. Att jag är en bra lyssnare och har extremt lätt för att få kontakt med nya människor betyder inte att jag skulle ha en mild form av Aspergers syndrom. Jag har lika mycket asperger som många av dem som har svårt för ögonkontakt och inte har lika lätt att uttrycka sig som jag. Många av oss har en ojämn begåvning, och just mina svårigheter råkar vara av en sådan art som inte syns utanpå, men jag är ändå av ett lika stort behov av boendestöd som många andra!

7. Aspergers syndrom är en såkallad osynlig diagnos. Det betyder att vi ofta utåtsett ser ut som precis vem som helst och att Asperger-dragen inte alltid syns utanpå. Att jag sminkar mig och bär rött läppstift betyder inte heller att jag skulle ha en mild form av syndromet. Men bara för att diagnosen inte syns utanpå, betyder det inte att den inte skulle existera. Ingen skulle förmodligen säga till en person som brutit benet: ”kan inte du skärpa dig lite och försöka springa ett maratonlopp?”, och därför måste vår funktionsnedsättning respekteras på samma sätt.

8. Utgå aldrig ifrån att det går att läsa av våra känslor genom att titta på vårt kroppsspråk och våra ansiktsuttryck. Om en person med Aspergers syndrom inte svarar på tilltal och undviker ögonkontakt, betyder det nödvändigtvis inte att han är ointresserad och/eller inte lyssnar. Om en person med Aspergers syndrom ser sur eller ledsen ut, betyder det nödvändigtvis inte att hen mår dåligt. Om en person med Aspergers syndrom skrattar och ler, betyder det nödvändigtvis inte att hen mår bra. Om du vill veta hur personen mår, fråga!

9. Många aspergare tycker att vanliga vardagliga saker tar väldigt mycket energi, och därför orkar vi inte alltid lika mycket som andra människor. Jag orkar exempelvis inte plocka upp posten från hallgolvet oftare än en gång i veckan eftersom det förbrukar så pass mycket energi. Men det handlar inte om lathet utan just om ork. Det är viktigt att förstå att det finns gradskillnader i trötthet och ork, precis på samma sätt som det finns gradsskillnader i smärta. Man kan ju inte jämföra ett vanligt magknip med den smärta som en födande kvinna upplever, och på samma sätt bör man inte säga till oss: ”men jag känner mig också trött efter jobbet”. Om vi blir pressade att klara av allt som ni ”normala” klarar av, finns risken att vi går in i väggen.

10. Aspergers syndrom innebär även styrkor för många av oss. Läs gärna Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier. Vissa är exempelvis extremt duktiga på smådetaljer och kan vara därför förvånansvärt duktiga på arbeten som kräver uthållighet och noggrannhet. Vissa har enormt mycket drivkraft. Tack vare min drivkraft och förmåga att fokusera lyckades jag exempelvis skriva min debutbok på tre månader. Vissa har specialtalanger utöver det vanliga, och många är pålitliga och mycket plikttrogna. Mycket bra egenskaper som efterfrågas i arbetslivet!

tisdag 19 januari 2016

Att pussla

Jag plockar upp en pusselbit, helt säker på att det är den jag behöver. Den jag letat efter. Den passar inte. Ovetandes om att det är samma bit upprepar jag proceduren. Inte förän kanske femte eller sjätte gången inser jag att det är samma bit jag förgäves försöker få att passa. Trots att jag nu vet om att det är samma bit försöker jag ytterligare några gånger. Den kanske passar denna gången. Jag fortsätter. Den har ju exakt rätt färg, nyansskiftningar och linjer. Det bara måste vara den. Jag vill så gärna att det ska vara den. Att den ska passa. Jag vill komma vidare med pusslet. Och den här biten är för bra för att inte vara den som ska passa och vara den som får mig att ta mig ett steg närmre målet. Så jag fortsätter försöka. Om och om igen. När jag nu ändå har hittat en bit som på håll tycks passa så fint så vill jag inte släppa den. Trots att den vid närmare anblick inte alls passar så försöker jag desperat. För jag är desperat. Jag vet inte hur jag ska kunna hitta den biten som faktiskt passar. Jag vet inte var jag ska börja leta. För det här är nämligen inget pussel som kommer förpackat i en låda, med en bild att följa och ett särskilt antal bitar. Det här pusslet har ingen yttre gräns och bitarna är upp till mig att hitta. Så jag fortsätter att envisas och den fortsätter att göra måtstånd. Hur gärna jag än vill så kommer den inte att passa. Hur många gånger jag än försöker så kommer den inte att ändra form. Om jag ska komma någon vart är det dags att jag börjar leta efter den biten som faktiskt passar. Släppa det estetiska. Kanske har biten en helt annan färgton än vad jag antar. Dags att leta efter rätt form. Släppa tanken om att den ska se ut på ett visst sätt. Istället tänka praktiskt. Hur den behöver vara utformad för att passa med de andra bitarna. Det är det som behövs för att skapa enn helhet.

onsdag 6 januari 2016

Som att...

Hittar detta nedklottrat troligtvis i höstas någon gång. Beskrivande må ja säga. Helt bortglömt men jag blir inte förvånad. Liknelser är det bästa jag vet ju.

Som att fyllas till bristning av ett mörker.
Som att tappa skivstången över bröstet.
Som att andas i ett litet syrefattigt utrymme.
Som att svälja metall.
Som att ha en arg råtta i magen.
Som att bära en korsett med vikter.
Som att tappa balansen och inte hitta den.
Som att inte hitta upp till ytan efter att du dykt.
Som att ha en trubbig kniv i hjärtat.
Som att bära en ryggsäck av bly.
Som att inte få berätta en hemlighet.
Som att krama ur inälvorna som en blöt handduk.
Som att en liten varelse skriker inne i huvudet.
Som att vara borttappad.
Som att få en knytnäve i magen.
Som att ha sprungit upp för ett berg.
Som att ha en genomfartsled i hjärnan.
Som att stryka med ett strykjärn över bröstet.
Som att 17 osynkade sportreportrar pratar samtidigt.
Som att falla.
Som att bli jagad av en flock rovdjur.
Som att bli oskyldigt dömd.
Som att fyllas av en svart sörja.
Som att ha ett billarm igång inuti.
Som att en ballong blåsts upp i bröstkorgen. 
Som att ha försökt andas under vatten.
Som att kräkas luft.
Som att ha gått vilse i sitt eget hem.
Som att ha svalt en pinne på tvären.
Som att aldrig vara säker.
Som att drömma en mardröm.
Som att bli lämnad helt ensam.

måndag 4 januari 2016

lördag 2 januari 2016

DBT pocket size

Ja. Det är inte utan att en saknar strukturen och alla människor som talade samma språk. Fortfarande kommer den. Då och då. Men en får göra så gott en kan här hemma när det är brist på DBT-folk överallt en går.

Jag tänker mig DBT pocket size. Som en uppföljare till Färdighetsarmbanden om ni minns dem.

Det finns ju en massa appar idag. Jag kan VARMT rekommendera DBT112. Den är guld!!

Men jag som är mer av en pappersmänniska? (Säger jag och skriver blogg på telefonen, men ni fattar)
Jag tycker ju att ingenting slår att ha nåt att bläddra i när det gäller sånthär. Och jag vill ju gärna läsa med de orden och formuleringarna som jag lärt mig med. Mina, mina behandlares och inte minst Marshas såklart (Översatt av mig ibland, av Åsa Nilsonne ibland) och lite andra böcker på det. Kort sagt jag vill komplettera appen med en personlig tuch i papper.

Nu har jag visserligen bara börjat. Men har tänkt föra över ytterligare några anteckning på små ark. Tanken är att jag ska ha dem i min kalender.

Så vad ser vi här nedan?
● Lite pocket size ark: färdighetslista, vad är problemet - frågor och kedjepapper (sen blev jag trött och började skriva detta istället)

● Mitt ovärderliga block med anteckningar från sista året i behandling på finjagården. Lite trasigt, slitet men guld!

● och ja, lite pärmar med färdighetträning, läxo, info och lite böcker och annat som kan va bra att kolla igenom då och då.