torsdag 31 mars 2016

Gränstankar på spårvagnen

När jag var liten undrade jag vad som låg mellan alla orter på kartan. Jag var bekymrad över att jag inte förstod om Göteborg låg i Västergötland eller Bohuslän, för hur skulle det kunna ligga i båda? Jag undrade om det gick att se gränsen i marken där ett land tog slut och där ett land började. Hur smal var den linjen och vem ägde den linjen? Står det vakter på de linjerna. Så en vet liksom. Så att en inte bara råkar gå in i ett annat land. Det kunde ju få förödande konsekvenser, tänkte jag när jag var liten.  Jag hade visserligen inte formulerat vad de konsekvenserna skulle vara, men nåt måste ju hända. En kan väl inte promenera runt hur som helst. Jag hade hört något om pass. Jag hade ju aldrig rest.
Är det konstigt. Tänker jag nu. Vi lär oss att världen är uppdelad. Ditt och mitt. Min kommun, min stad, mitt län, mitt landskap, mitt land. Här där jag bor och det var viktigt att veta vad varje del av landet hette och att det inte är där jag bor. Viktigt att veta var gränserna går. Och sen finns det en massa andra länder också. Jag såg det på kartor, linjer överallt. Så många linjer. Och det var oerhört viktigt att det blev rätt. Och jag, som vanlig arbetarklass-unge med en familj som inte reste, som där med ofta var ensam om att aldrig rest utomlands fick aldrig se att de där linjerna gick att ta sig över. Det var främmande. Det var mystik. Kort sagt, det var överhuvudtaget inte greppbart.

I skolan när jag var liten lärde jag mig att världen är uppdelad. Och jag tyckte det var orättvist att det var så olika stora bitar. Jag lärde mig att kartan visar vad som är vad med hjälp av linjer. Att en behöver visa vem en är och var en är ifrån för att ta sig över dessa linjer. Jag visste inte om en kunde bli nekad att fortsätta. Jag visste inte om det stod en vakt där och bedömde person efter person. Jag visste bara att det nog inte bara var att promenera iväg. Någon konsekvens måste det ju få. Eller? Och vad händer om jag aldrig kommer tillbaka?

När jag var liten så undrade jag vad namnet på mellanrummen mellan städerna hette. Jag lärde mig nästa alla världens flaggor utantill. Jag hade respekt för gränserna för jag trodde att jag är ämnad att stanna där jag är, var sak på sin plats. Om en åker bort måste en komma tillbaka förr eller senare. I skolan lärde jag mig att det är viktigt att veta skillnaden på land och land och vart gränserna går.

När jag var liten lärde jag mig i skolan, att det är viktigt att veta var strecken går på kartan. Och jag tänkte att då måste jag ju veta var de går i verkligheten också. Tänk om jag skulle råka gå över ett streck utan att veta om det.

När jag var liten så tänkte inte skolan på att lära mig vad gränser innebär. Varför de finns egentligen. Och hur människor på olika sätt tar sig över dem, och om det kan få några konsekvenser.
Det lämnade de till min fantasi.

Med vänlig hälsning,
Emelies hjärna under en spårvagnstur. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar