fredag 18 mars 2016

Hej från andra sidan.

Andra sidan av vadå kanske du undrar? Då kan jag meddela att det undrar jag också. Det känns bara så längesedan att jag bör vara på andra sidan av någonting. Vad än det nu kunde vara..

Jag har varit så utom- och inom mig att jag knappt vet var jag är. Nu. Snurrar, irrar virrar. Upp och ner, hit och dit, fram och bak, in och ut. Alla riktningar. Alla håll.

Vänder vrider men just nu, är en positiv målbild svår att frambringa. Jag är lite rädd för världen. Lite ledsen i själen. Och lite irriterad på... mycket. Irritation är ilska. Ilska är den sekundära känslan. Därför riktas den överallt, eftersom den tagit platsen de andra känslorna skulle haft om jag tillåtit dem. Finnas.

Hur som helst. Jag kan bli liksom trött på mig själv. På min jävla självmedvetenhet. På mitt analyserande och existentiella kaos. Jag vet så mycket om mig själv att det slår över till att jag inte vet någonting. Jag blir paralyserad av min egen existens.

Då kan det vara bra att göra något helt annat. Men det gör jag inte. Så ofta.
Det är när en behöver gå mot känslan som mest som det är som svårast. I depressionens skugga är meningen obefintlig. Orimlig. Värdelös.
Gå. Mot. Den. Känslan.
Gå. Mot. Den. Tanken.
Hur
Nu
Bara
Stå
Kvar.
Eller gå.
Leva

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar