måndag 28 mars 2016

Tidsångest

Tidsångest är som det är. Som det står. Ångest över tid. I detta och de flesta av mina fall handlar det om tid som går/gått/kommer gå. Inte om tid som står still. För mig framkallar tid som står still inte mer än tristess i värsta fall.
När jag tänket på tiden som går just nu kan jag känna mig ångestfylld.
När jag tänker på den tid som gått, flera år, kan jag känna mig ångestfylld.
När jag tänker på den tid som kommer, den som kommer att gå i framtiden kan jag känna mig ångestfylld.
Och det hela är förknippat med mitt liv. Inte så mycket tid i allmänhet (det tillhör mer den existentiella ångesten, en helt annan historia) utan tiden som jag har rört vid, som jag rör vid eller kommer ett röra vid.

Gällande tiden som går just nu ställer jag mig de ångestframkallande frågorna: Tar jag ut det mesta jag kan av dagarna? Lever jag fullt ut? Blundar jag mig genom dagarna? Ser jag till att ta vara på den utbildningen jag går? Låter jag mig distraheras för mycket? Osv osv

Gällande tiden som gått går tankarna mer åt det här hållet: Jag är f*ing 24 år! Var har jag varit sedan jag var 12?! Mina minnen är en enda röra, en färdigblandad smet som jäser till ångest och jag minns inte vilka ingredienser jag hade i. Ibland tappar jag uppfattningen och förståelsen kring om min historia finns, tittar bak på en väg lika flyktig som vinden. Eller på en vägg, med en massa bilder, bilder som blir som drömmar och jag börjar tvivla på om jag verkligen har upphovsrätten.

Gällande tiden som komma skall är det åter mest frågor: Hur ska jag veta var jag är på väg? Vad jag vill? Var jag står? Och framför allt hur ska jag orka? Jag kan inte se mitt framtida jag, jag kraschar alla drömmar med mina omöjliga hinder och konsekvenser. Och jag fokuserar på hindret eftersom jag inte har ett mål att fokusera på. Hur ska jag kunna vara här nu, när jag måste veta vart jag ska gå sen? Hur ska jag kunna fokusera när jag måste bygga mig ett liv? Hur ska jag kunna spela spelet när jag inte förstår vad det står i instruktionsboken och hur ska jag orka?

Tidsångest.
Vem sover
när jag är vaken?
Vem är vaknar upp
just som jag somnat?
Gör någon det jag inte gör
när jag gör det jag behöver?
Kommer jag tillslut att se
eller är jag dömd till ändlös natt?
Kommer jag tillslut förstå
eller är mina svar föralltid på andra sidan?

Tiden går
när jag står kvar
Klockorna slår
och jag låter mig bli slagen

Tillslut,
är det sista kapitlet
Hur finner jag ro
Liv
Utan att söka mig ifrån
den väntan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar