torsdag 21 april 2016

My fucking day

My fucking day, because it has been a fucking fucked up day.

Morgon och jag känner, det här kan sluta illa. Det har kan leda till kaos, katastrof, kollaps.
Dag och jag tänker, hur länge kan min gestalt vara jag om jag inte är i den. Utan någon annanstans. Eller hur ska jag göra för att orka vara i den
Sedan, skoldagen är slut. Utan en enda katastrof (!) Nu kryper ångesten under skinnet och det stramar. Så jag sätter mig lite innan jag går ner till bussen och ansluter mig till ett gäng främlingar. Jag träffar en katt som gör mig lite lugnare. Så, nu går jag. Med 95% fokus i telefonen för att undvika att se och möta. Så står jag över på hållplatsen. Riktning neråt.
Bussen kommer och BAM the socially awkward me strikes again. För där ser jag någon som gör mig glad att se, för hen har varit snäll mot mig. Jag ser min chans till positiv energi eftersom jag tyckt att denna person utstrålar sådan ganska ofta. Så jag går fram och säger "Hej, jag såg dig inte..." för jag har hört/sett att så kan en säga om en verkar ha varit på samma plats som personen en stund utan att se varann. Det är en iakttagelse jag gjort och kopierade den rakt av, eftersom mina egna sociala skills är smått begränsade. Men det blev inte alls som jag tänkt mig. Det blev något kommunikationsfel. Och jag fick en blick som kunde ha sagt, "vilken planet kommer du ifrån" om den hade talat för sig själv. Haltande försökte jag förklara, på typ två sekunder. Sen var hen borta. Långt borta. Jag hann inte ens reagera utan satte mig på ett säte och har vidare ingen aning om vem det var jag träffade. Det var någon annan. Någon jag aldrig träffat förut. Och min ångest avtog inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar