onsdag 25 maj 2016

Om du hade träffat mig...

Jag tog ett beslut att öppna mig. Det är inte så jävla lätt. Jag pratar, men vad vet du om mina ords värde egentligen?
Den information som du får av mig idag är mer än du kan begära. Men du väntar. Du verkar ändå vilja ha mer.
Då vill jag bara säga dig det att...

...om du hade träffat mig för fyra år sedan så hade jag bara gett dig en blick som skrek efter din hjälp och kanske en papperslapp där det stod "förlåt mig..."

...om du hade träffat mig för fem år sedan så hade jag inte tittat på dig och hela mitt väsen skulle förmedla uppgivenhet. När du vände mig ryggen skulle jag mumlat ett "jag orkar inte mer" in i sjalen som täckte min hals och min mun och hoppas att du ändå hörde mig. Att du ville rädda mig.

...om du hade träffat mig för sju år sedan så hade du inte fått ett ord ur mig. Du hade inte nått mig. Du hade kunnat stånga dig blodig på samma sätt som jag men vi hade ändå varit i parallella världar. Du skulle känna dig maktlös.

...om du hade träffat mig för nio år sedan så hade du möjligtvis haft en liten chans att komma innanför min mur men där skulle det finnas en glasskiva. Du hade fått skrika för att jag skulle höra. Jag hade möjligtvis viskat tillbaka "jag vet inte vad det är för fel på mig, jag är bara inte som dem, och jag kan inte"

...om du hade träffat mig för elva år sedan hade jag ljugit för dig. Jag hade sagt att allt var bra samtidigt som jag långsamt skulle glida ur din kontroll så tyst, så omärkbart att du inte skulle märka något förän jag var alldeles för långt borta för att du någonsing skulle kunna göra något åt det.

Vad jag berättar för dig idag är mer än du någonsin kunnat få. Det är mer än du kan begära. Jag ber dig att inte vänta på mer. Ställ gärna frågor, men om du väntar på mer, om du inte nöjer dig med den informationen som jag lämnar ut så kommer jag tillslut, att börja om igen. Och jag vill verkligen inte det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar