onsdag 17 augusti 2016

Ett överambitiöst konsekvenstänk

Jag är, mer eller mindre, alltid medveten om eventuella konsekvenser av mitt handlande. Ofta har jag tänkt igenom det noga. kanske haft en och annan katastroftanke kring det hela, eller bara övervägt om det är värt att ta risken. Det finns ju någonting väldigt bra i att ha ett väl utvecklat konsekvenstänk, du kanske tänker mer på vad du utsätter andra för. Du kanske inte tar onödiga risker.

Eller, så gör du just det.

Att ha ett förträffligt konsekvenstänk betyder nämligen inte att du inte gör saker som kan vara direkt korkade, dumma eller farliga. Det handlar om att du har tänkt, men du bryr dig helt enkelt inte, alternativt så är du ute efter just den där konsekvensen som du förutspått ska uppstå.

För det är ju så med konsekvenstänk, att det är just vad det låter som.
Det är tänk, inte fakta. Det är en hypotes, inte en sanning. Spådom, inte forskningsresultat.
Så, lika ofta som konsekvenstänket gör nytta kan det vara så att det var helt onödigt eller till och med hindrande.

Att ha ett konsekvenstänk som är så överambitiöst att det nästan får hybris av blotta tanken på sig självt är ibland smått enerverande. Det är ett störningsmoment, så som det flackande lysröret som du ständigt ser i periferin. En bromskloss, så som barnet som vägrar släppa ditt ben när du ska gå till jobbet.

Sedan är det ju också så att en bör ta med i beräkningen, i mitt fall, att jag har en historia av mycket ångest, svårigheter i sociala sammanhang, känslig för starka och/eller många sinnesintryck på en gång samt lite annat smått och gott. Det innebär att mitt konsekvenstänks högra hand är oro. Det i sin tur innebär att många av de farhågor till konsekvenser handlar just om ångest och rädslan för den.

Jag upplever ofta situationer där jag, liksom för säkerhets skull avstår att deltaga, eftersom mitt konsekvenstänk har gett mig en redovisning av sin prognos som följer:
Om du går så kan du starta följande händelsekedjor

1. kommer dit - någon säger nåt - du fattar inte - fuckar upp - blir ensam - sitter tyst - önskar du var hemma - går tidigare än alla andra - väl hemma kommer du gråta

2. kommer dit - du fastnar i ett samtal - du stannar alldeles för länge - du kommer i säng sent - får för lite sömn - dåligt humör dagen efter - låg energi = hög risk för ångestattack

3. kommer dit - får ångest - går hem

4. kommer dit - du har trevligt - pratar med folk - skrattar - går hem - känner dig kompetent - somnar gott

Jag kommer fram till att risken är för stor att det inte kommer att sluta bra och låter bli att gå.

Om jag istället inte hade kollat igenom resultatet av mitt konsekvenstänks beräkningar så hade jag kanske bara gått, sett vad som hände och tagit hand om de konsekvenser som Faktiskt uppstod. Positiva som negativa.
Tyvärr så går mitt konsekvenstänk mer eller mindre på rutin. Det är som en checklista som kollas av bara för att vara på den säkra sidan, som den vana så många av oss har, att innan vi går ut kolla att nycklar, telefon och plånbok är med.

Så vad vill jag säga med detta.
Inte mycket.
Till de som känner igen sig - du är inte ensam.
Till de som inte känner igen sig - såhär fungerar en del.

Själv tänker jag mer och mer på just den här ovanan jag har att överanalysera och skapa konsekvenser såväl rimliga som orimliga. Det gör kanske att jag går miste om mycket, vem vet. Det gör kanske att jag överbeskyddar mig själv och andra, eller bara skyddar, jag har ingen aning. Jag vet bara att ibland, så önskar jag att jag bara kan strunta i de där rapporterna från mitt överambitiösa konsekvenstänk och bara se vad som händer. Just go for it. Men det är svårt att motstå frestelsen av trygghet och kontroll, när den erbjuds.
Inte sant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar