Om bloggen (och mig)

Carpe diem - Att fånga dagen. 
Det har tyvärr i mina öron blivit lite uttjatat. Därför sken jag upp som en sol när jag sprang på detta utryck: 
Crea diem - Att skapa dagen. 
Ja självklart! tänkte jag. Det är ju DET vi ska göra. Skapa våra dagar! Gör det du vill med dem, klipp klistra och forma dina unika dagar. Ditt liv!

I den här bloggen får ni se vad jag skapar. Hur jag skapar mina dagar och hur det är att leva med psykisk ohälsa och en mild form asperger. Allt ifrån alster i form av bild eller text till mitt vardagliga liv i med-och motgångar. Mitt huvudsakliga fokus ligger i att skapa, vare sig det är ett liv, en dikt eller en tavla. 

Vem är då jag? 
Jo jag heter Emelie. Jag är född 1992 och jag är en underlig varelse. Likt så många andra på vår jord. Jag är en kreativ själ som gärna och så ofta jag orkar och kan - ritar, målar, skriver, fotar, pysslar, gör smycken, arbetar ordentligt med händerna och syr nån gång ibland, jag fullkomligen älskar teater och sjunger hellre än bra när jag till exempel städar, diskar eller utför någonting annat som jag anser lite tråkigt eller segt. Jag bor i en lägenhet Göteborg tillsammans med min katt Lo och detta sedan sommaren 2014. Innan dess bodde jag i ca 20 månader på ett behandlingshem i Skåne. Där gick jag under en behandlingsmetod som benämns som DBT (Dialektisk beteendeterapi) Jag har ytterligare innan dess levt i många år med depression, panikångestsyndrom och självskadebeteende. Nu är jag så gott som "frisk" men jobbar dagligen med de metoder jag lärt mig under min behandlingsperiod i Skåne. Jag är oerhört tacksam för den tiden och ångrar inte en sekund. Det var intensivt, det var tufft, det krävde mycket av mig, men med rätt hjälp så gick det. Nu lever jag igen.

Vad gör jag nu då?
Jag lär mig hur ett "vanligt" liv fungerar, det är mitt jobb nu. Det samtidigt som jag skaffar mig min gymnasiebehörighet. Jag lär mig också leva med diagnosen asperger som jag fick när jag var 17 men som aldrig kommit i ljuset då mina psykiska problem tagit över. Det är en knölig väg jag går på, jag har missat en del saker som många utvecklar och upptäcker i tonåren och jag har svårt att fatta vissa saker som andra anser självklart. Men jag lär mig hela tiden. Som så många andra där ute.   


Har nu frågor så lägg gärna en kommentar eller skicka ett mail Jag svarar hemskt gärna i mån av kunskap och tid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar